Vila i frid

Idag klockan 11.05 tog min farbror, Per-Olof, sina sista andetag... Slutligen tog cancern hans liv.

Det finns inte ord att förklara vilken sorg jag känner för hans familj! Och för farmor... Underbara, fina, älskade farmor!! Ingen ska väl behöva överleva sina barn?!!

Det tog inte många minuter från att han gick bort, till att fem av Per-Olofs sju syskon (pappa är en av hans småbröder) var samlade hemma på Ljungåsen.
Jag som gick på min timmes rast klockan tolv, blev hämtad av pappa så att jag också skulle få vara med... Mycket kramar och kondoleanser tillsammans med gråt och förvirrade tankar.
Strax innan jag vart tvungen att åka tillbaka till jobbet fick jag, pappa och mina farbröder gå in i rummet och ta ett sista hjärtslitande farväl av en slagen hjälte. Det var så fridfullt och vackert, och Pelle såg inte sjuk ut, bara som om han sov så gott. Men att veta att det var sista gången någon av oss någonsin skulle få se honom...
Ikväll när jag och pappa var hemma hos farmor satt jag i soffan i finrummet och tittade ut på gårdsplanen... En gång glömde jag helt bort varför vi var där och jag tänkte "men kommer han inte ut snart?!". Jag var fullt beredd på att Pelle skulle kliva ut genom dörren (fast han ju inte gjort det på väldigt länge) och traska över till oss :' (

Imorgon ska vi samlas, alla som hinner och orkar med, hemma på gårdsplanen på Ljungåsen och lyssna när kyrkklockorna ringer för Per-Olof.

Nu slipper han lida mer.
Vila i frid Per-Olof Andersson, Ljungåsen