Barn hotas på förskola

 

(KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT FÖRSTORA ARTIKELN)

Läste just på Aftonbladet om sjuårige Gustaf... En pojke som i höstas började förskolan och som sedan dess blivit mobbad av en klasskamrat.

Gustaf är rädd för att komma till skolan och föräldrarna är rädda att mobbingen kommer att bli värre sen en incident då mobbaren spänt ett nitbälte runt Gustafs hals.

När jag läste artikeln var min första reaktion en enorm ledsamhet. Inget barn ska behöva vara rädd för att gå till skolan, eller någon annanstans.

Jag vet ju själv hur det var sommaren innan man skulle börja förskolan, förväntningarna och spänningen på allt det nya, så stor man kände sig... Gustafs drömmar och förväntningar gick helt i kras och nu finns bara rädslan kvar.

När jag läst vidare i artikeln och kommer till slutet så står det en kommentar från förvaltningschefen Kjell-Åke Berglund, "– Nu måste vi diskutera om vi behöver göra mer".

Dessa ord gjorde mig så jävla förbannad att jag svor till i ensamheten i mitt rum! 

Självklart måste dom diskutera, men inte om dom behöver göra mer, utan snarare vad dom ska göra mer. Hur dom ska agera för att undvika liknande händelser, kanske rentav att något betydligt värre och fruktansvärt händer!!

Jag tittar på bilden och ser Gustafs uppgivna ledsna blick... Ser hur alla hans drömmar om första starten på förskola och förhoppningarna på nya vänner gått i kras.

När sen både barn, föräldrar och skolpersonal vet om bråkstakens beteende sedan tidigare, då förstår jag verkligen inte varför inget har gjorts?!

Mjo, jag vet hur svårt det är att veta precis vad man får och inte får göra... Från första dagen på arbetsplatsen inpräntas en precis arbetsplan som man ska följa till punkt och pricka, några kringgåenden tolereras inte! Men sen bör man även gå lite efter sunt förnuft, tycker jag. En sådan här sak ska inte behöva medias inblandning för att uppmärksammas!

Jag hoppas verkligen att skolledningen och bråkstakens föräldrar tar tag i detta nu! Inte genom att straffa pojken, utan genom att hjälpa honom... Ta reda på varför han får ett så aggressivt behov att göra utlopp för sina känslor kanske..? Vad vet jag, jag är absolut ingen psykolog... Men däremot vet jag (liksom de allra flesta andra vuxna) att barn inte är rent igenom elaka, det ligger alltid något bakom deras beteende.