God kväll!
Återigen har jag en massa opublicerade halvfärdiga inlägg som samlats i hög... Men när jag väl börjat kommer alltid något i vägen och sen orkar jag inte fortsätta där jag blivit avbruten.
Jag tvivlar på att detta inlägget någonsin kommer att publiceras.
I måndags var det dags för mig att ta mitt skriftliga förarprov.
Åkte in till Borås, pappa körde eftersom hela jag var på gränsen att krevera av nervositet och faktiskt rädsla... Som jag väntat och längtat till den där dagen, men när den väl kom ville jag bara att det skulle vara över!
Vi kom dit i väldigt god tid och satt i bilen i en halvtimme innan jag fick styrka nog att kunna kontrollera min egen kropp.
Hann knappt innanför dörrarna innan jag började söka efter en toalett. Kissade som jag aldrig kissat förut... Ni vet hundar som blir vettskrämda kan ju ibland kissa rätt ut, ungefär så var det för mig.
Fotades och skämdes över att man är så butt ugly... Väntade med ungefär sjuttiotusen andra nervösa människor på att få släppas in i teorisalen.
När jag väl satt mig framför dataskärmen lugnade sig nerverna en liten aning och jag kunde fokusera på det jag kom dit för.
Startade testet, och efter ungefär tjugo minuter var alla frågor besvarade... Ja, det gick ju jävligt fort, och då dessutom med bara åtta markerade frågor som jag känt mig osäker på. Tog en stund att klara av dom, men sen så...
Sen tog det ytterligare femton minuter innan jag vågade trycka på knappen för rättning! Jävlar vilken fegis jag är!!
Satt där och mådde illa, jag trodde på riktigt att jag skulle kräkas..! Men efter mångt och mycket tryckte jag sakta sakta på knappen för rättning. Det stod att det skulle ta ett par sekunder att rätta... Det gjorde det inte, det tog fem evigheter (kändes det som).
Av sjuttio frågor svarade jag rätt på sextiofem. GODKÄND!!!
Vilken lättnad!! Passerade en stor milstolpe, och är bara ett steg från det efterlängtade nödvändiga jävla körkortet!!
Lyckades hålla minen när jag kom ut från trafikverket... Hoppade snabbt som ögat in i bilen och slängde resultatpappret i pappas knä.
"-Du ser då väldigt butter ut", hann han säga innan han vecklat upp pappret. Men han blev nog nästan lika glad och lättad som jag när han läst färdigt.
